Arigato gosaimazu!

Onsdag 14/11

Tog oss upp hyfsat i tid för att besöka en annan av Kyotos sevärdheter: Nijo-jo castle. Detta slott/fästning användes av shogun under tiden runt början av 1600-talet och framåt. Själva slottsområdet är uppdelat i 2 delar, innanför yttre respektive inre vallgraven. Det intressantaste för en besökare är husen som ligger innanför yttre vallgraven. Dessa användes av shogun när han skulle ta emot andra höjdare och de olika mottagningsrummen med variaerande grad av utsmyckning är intressanta. Allt gjordes för att en besökare skall känna sig imponerad av all prakt och de fräcka målningarna av tigrar och leoparder som omger honom. Intressant att se en mäktig mans hus med inredning, inte som i Himeji (som var grymt på andra sätt) bara avskalat försvarsverk. Innaför inre vallgraven låg ett kejserligt palats hitflyttat från annan plats, detta var inte öppet för besökare för tillfället. Trädgården runt palatset var vacker, med dammar och vältrimmade träd.
Efter en snabb lunch så drog vi vidare med lokaltåg ner mot den stad som föregick Kyoto som huvudstad, nämligen Nara. Här hittar man bland annat världens största träbyggnad, daibatsu-den, som hyser en gigantisk Buddha i brons. Imponerande att först närma sig den stora träbyggnaden (som är en återuppbyggd variant från typ 1600-talet, bara 2/3 så stor som originalet!) och sedan se jättebuddhan sitta och titta ner på en från sin upphöjda position. Här överfölls vi återigen av horder av skolungar som ville ha vår autograf i sina block (tydligen en uppgift de fått inför dagens besök här) och vi blev plåtade ett flertal gånger med olika ungar. Kul att vara populär :-D I övrigt så är Nara nerlusat av riktigt gamla hus och statyer i trä och brons, vi satt och njöt inne i ett litet museum där de hade flera trästatyer av gudar och annat från 700-800 talen. Mycket imponerande! Tyvärr får man inte fotografera dem så ni får åka hit själva om ni vill se :-p Efter ännu en lugn kväll med lite friterat fläskkött (tonkatsu) så somnade vi sött in på hotellet.

Torsdag 15/11

Efter en välförtjänt (nåja) sovmorgon så tog vi en taxi ner till stationen för att påbörja en lite längre resa med tåg upp till Takayama, en liten stad i japanska alperna som är känd för sin välbevarade taditionella stadskärna och ett hembygdsmuseum (var väldigt vad helylle vi har blivit, först en massa trädgårdar och nu ett hembygdsmuseum!) med traditionellt byggda hus som flyttats hit från hela området. Tågresan gick från Nara till Kyoto, byte till shinkansen för resan mot Nagoya där vi slutligen bytte till ett lokaltåg för 2 timmars resa upp genom bergslandskapet. Höstfärgerna och det alltmer bergiga landskapet gjorde resan ganska intressant.

Väl framme i Takayama (vid 15-tiden ungefär) så började vi leta oss fram till vår ryokan, ett traditionellt japanskt värdshus där man sover på futons (rismadrasser tror jag det är) på golvet. Värdshuset visade sig ligga fint vid floden och vårt rum på andra våningen hade utsikt över denna. Värdshusvärden och hans personal behärskade precis lagom med engelska för att kunna förmedla det viktigaste, som när vi skulle serveras middag och var toaletten låg. Middag ja, den bestod av 8-9 vackert upplagda rätter som serverades oss i vårt rum av en kimonoklädd dam (antagligen ägarens fru). Rå fisk, biff ångkokt med grönsaker i små lerskålar med små paraffinbrännare under, friterade grönsaker och räkor (tempura) och en massa annat väldigt gott! Egen tillagning av kött samt vackra upplägg av mat.

Efter maten så började vi spana efter att badet skulle bli ledigt, det är nämligen också en lite speciell upplevelse hade vi förstått. Badrummet bestod av ett antal duschar (egentligen så skall man använda träspänner och skölja sig med men vi fuskade....) att tvätta sig noga i och jämte dem ett stort 60-70 centimeter djupt badkar med vaaaaaarmt och sköööönt vatten att bara sitta och njuta i! Som ett litet mirakel så var vårt rum helt omgjort när vi återvände från badet, bord och sittdynor var borta och hade ersatts med var sin futon att sova på. Eftersom vi var ganska möra efter badet så somnade vi in rekordtidigt, typ 21.30!
Nybadade och glada gossar!

Fredag 16/11

Efter frukost (återigen serverad på rummet, vilken service!) så dumpade vi väskorna nere i receptionen efter att ha betalat, utbytt lite gåvor (ett ursvenskt vykort med ett stort tack för vistelsen mot var sin uppsättning fina ätpinnar) och ett oändligt antal bugningar och arigato gosaimazu, så begav vi oss ut mot ovan nämnda hembuggdsmuseum. Det visade sig vara väldigt intressant, med utställningar om hur man levt i bergen. Husen var lite speciellt byggda för att klara de stora snömängderna och inuti så fick man en bra känsla för hur det sett ut i olika hantverkares och bönders hem under 16, 17 och 1800-talen.
Lars lär sig tillverka halmsandaler.

Tillbaka i staden så passade vi också på att shoppa lite souvenirer (många butiker fanns det...) och en tur genom ett bevarat hus där den lokale "guvernören" hade bott och utövat sitt ämbete. Lite liknande som inredningen i Nijo-jo men enklare givetvis och här kunde man även se hur tjänarna bodde och hur köket hade sett ut. En lite utställning med tortyrredskap som använts på motsträviga medborgare fanns också (tur man inte blev utsatt för dem!).

En snabb nudelsoppa till lunch och upplockande av ryggsäckarna så hoppade vi på tåget tillbaka till Nagoya och fortsättning ner till Tokyo. Efter lite irrande på Tokyo station så hittade vi taxikön och hoppade in i en av de otaliga bilarna och försökte förklara att vi ville til Gimmond Hotel. Chauffören inspekterade under lite muttrande vår alltannat än bra karta och satte fart ut från stationen åt ett håll som verkade OK. Sen blidde det stopp, han stannade och hoppade ur taxin utan ett ord, lämnandes oss som frågetecken i bilen! Aha, han var inne på en liten hörnbutik och frågade efter vägen :-) In i bilen igen, snurra runt bland smågatorna ett tag och så samma visa igen. Vi kom i alla fall fram efter ett tag och taxametern stannade på ca 800 yen(ca 45 kr) så trots irrfärder kändes det klart värt att ha tagit taxi istället för att irrat runt själva med stora ryggsäckar på Tokyos gator. Glada för att kommit fram checkade vi in på hotellet som skall bli vårt hem resten av resan.

Lite lätt uppfräschade så drog vi ut mot närmsta tunnelbanestation och begav oss ner till ett mer livligt område, Akasaka, där vi hittade en restaurang att döva vår hunger och skåla för ankomsten till Tokyo i både öl och cognac (som serverades med ett stort glas vatten, japanerna är nog inte vana vid så starka smaker :-) Därefter så styrde vi stegen mot ett högt hotellkomplex med skybar för lite inspektion av både utsikt och drinkubud. Båda föll oss i smaken och nöjda så hoppade vi på sista tunelbanevagnen tillbaka hem vid midnatt och lite yrare än vanligt så somnade vi gott!

Lördag 17/11

Sovmorgon (igen!), inlämning av tvätt (kalsongerna var slut..) och sedan frukostjakt (hotellets hade stängt) och tunnelbanefärd ner till Ginza-distriktet med sina lyxshoppinggator och Tokyos vackra folk. Dagens stora uppgift var att hitta gratis internet i kombination med ett bra cafe för att skriva detta bloginlägg! Vägen hit gick via Sony-building (galet myckt fräcka prylar!), ett antal begagnad-kamera-butiker och lite annat smått och gott. Till slut rasade vi in på en liten tempura-restaurang för sen lunch och kort efter det så hittade vi detta cafe med tillhörande internetaccess, lysande! Strax stundar en färd hem till hotellet för lite vila och uppfräschning för i natt skall vi kasta oss ut i Tokyos ohämmade nöjesgryta, Roppongi! förhoppningsvis så kommer vi upp ur denna gryta nån gång under söndagens tidiga timmar och kan rapportera vad vi hittat om några dagar!

Lite observationer

* Arigato gosaimzu betyder tack så mycket och hörs överallt, vad man än gör i kontakt med japanerna (plus att det är den enda artighetsfras vi kan :-p)
* "Undrar vad det här är? Men gott är det!" har vi utbrustit flera gånger :-)
* Vi borde packat kortbyxor.... I både Kyoto och Nara har det varit riktig sommarvärme!
* Lars har fortsatt uppskatta bläckfisk, här i form av melonklyftestora bitar grillade på gjutjärnsfat.
* "Småstaden" Takayama hade 100000 invånare, men kändes mer som Åre off-season :-)

Hälsningar Lars och Kalle!